Ja, det var faktiskt så det började för mig. Eller egentligen, om vi ska vara riktigt noggranna, tror jag att min kärlek till litteraturen och skrivandet som skapande aktivitet föddes genom alla de sagoböcker mina föräldrar läste för mig som barn. Jag hade förmånen att växa upp in ett hem där godnattsagan var ett givet inslag varje kväll och där frekventa besök på biblioteket ingick i vardagen. Jag kunde låna hela kassar fulla med böcker som mina föräldrar sedan tålmodigt läste för mig.

Någonstans där, mitt i alla sagostunder, började jag själv hitta på historier. Den första tror jag handlade om en klok gammelfisk som räddade sina kompisar undan både den farliga gäddan och storfiskarens nät. Mina föräldrar skrev flitigt ner det jag berättade i tomma ritblock, där jag sedan kunde illustrera så fint (nåja)…

Så fortsatte det under småbarnsåren, ändå till dess jag började i första klass och själv lärde mig att plita ner mina tankar på papper. När någon frågar om jag alltid har skrivit blir mitt svar därför JA, jag skrev redan innan jag lärt mig skriva. Fast med kärleksfull hjälp, naturligtvis.