Kort efter att jag signerat mitt första utgivningsavtal fick jag frågan; vad vill du tituleras som nu – sjuksköterska eller författare? Detta satte givetvis mina tankar i gungning. Var jag tvungen att välja? Och när är man egentligen en författare?

Författarförbundet kräver minst två publicerade verk för medlemskap, och detsamma gäller Författarcentrum. Nej, dit har jag ännu inte nått.

På något vis var frågan enklare innan jag fått mitt utgivningskontrakt. Då brukade jag, halvt på allvar – halvt på skämt, tänka på mig själv som en författare i väntan på publicering. Nu har jag mitt utgivningsavtal och känner mig osäkrare än någonsin; ser allmänheten mig som en författare? Har jag själv rätt att se mig som en?

Jag har ännu inte passerat Författarförbundets magiska gräns om två publicerade verk, likväl har jag skapat ett skönlitterärt drama på 380 sidor som snart går i tryck. Dessutom är det redan klart att det blir en uppföljare, handlingen i första boken kräver liksom det. Är det först då, när den också kommit ut, som jag är en författare?

Men om jag inte är författare till mitt första verk, vad är jag då? Dess upphovsman? Dess kreativa skapare? Dess skribent?

Jag vet inte riktigt, och vissa dagar grubblar jag mer än andra. Men en sak vet jag säkert; jag har älskat varje sekund av arbetet med Universums mörka hemlighet. Jag älskar mina karaktärer, varenda en av dem, och känner en oerhörd tacksamhet över att få följa deras utveckling under arbetet med uppföljaren. Visst hade jag kanske kunnat dyka ännu djupare i karaktärsbeskrivningar, visst hade jag nog kunnat förfina språket ännu ett snäpp. Men jag har skapat en debutroman som jag är stolt över och jag tänker mig att tvåan ska bli ännu bättre. Jag vill ju växa med varje bok. Utvecklas som skribent. Utvecklas som författare. Detta är dock ett ämne för ett framtida blogginlägg, därför berör jag inte det mer för stunden.

Nåja. Åter till den inledande frågan. Är jag en författare eller sjuksköterska? Sanningen är att jag verkligen, av hela mitt hjärta, vill se mig som båda.

Vad allmänheten ser mig som, kan jag inte kontrollera. Det viktiga kanske är hur jag väljer att betrakta mig själv. Som en författande sjuksköterska kanske, eller en vårdande författare.

Kram på er alla – låt hjärtat vara med. ❤