Från idé till debutbok – omedveten redigering

I mitt förra inlägg berättade jag hur grunden till ”Universums mörka hemlighet” kom till. Veronica Harrington dök upp i mitt huvud och visade mig en scen. Därefter dök fler karaktärer upp och, ja, det var bara att skriva!

Men som sagt… trots att jag avslutat manuset så kunde jag inte släppa det. Jag längtade efter dessa karaktärer på ett vis jag aldrig upplevt förut. Efter ett antal månader (jag minns inte det exakta antalet) öppnade jag alltså datorn igen för att läsa igenom manuset.

Så jag läste… och gillade… men kände samtidigt något annat. Eller såg, snarare. När jag läste kunde jag inte låta bli att småpeta i texten. Rätta stavfel jag tidigare missat, byta ut enstaka ord, lägga till eller skriva om repliker.

Jag hade aldrig redigerat ett bokmanus förut och var inte medveten om att det var just vad jag nu börjat göra. Jag såg bara njutningen i det hela. Jag återsåg mina karaktärer och fick samtidigt möjlighet att förbättra texten. Perfekt ju, och roligt! Men av någon anledning kunde jag inte sluta. När jag gått igenom hela texten valde jag helt sonika att börja om igen. Det var inte som att jag aktivt letade fel, det var snarare en märklig drivkraft som hindrade mig från att släppa manuset.

Nästan varje gång jag läste om ett kapitel så fann jag förbättringspotential, och med varje förbättring växte min önskan att göra texten ännu ett snäpp bättre. Det blev en positiv spiral.

Så höll det på ganska länge, innan skrivandet rann ut i sanden. Inte för att jag tröttnade, det var väl snarare så att livet kom emellan. Jag pluggade, hade en relativt liten dotter… Ja, ni förstår kanske. Många distraktioner som medförde att skrivandet inte längre hade en naturlig plats i mitt liv. Men jag saknade det. Emellanåt tänkte jag på hobbyn jag lagt på hyllan, på drömmen jag givit upp. Och visst, då och då återvände karaktärerna till mig. De ropade, men jag valde att inte svara.

Denna period, fri från skrivande, måste ha vårat i ett par- tre år, men inte heller här minns jag säkert.

Slutligen kom dagen då jag inte längre kunde ignorera min undertryckta längtan. Saker hade lugnat ner sig. Fallit på plats. Jag var redo igen. Så jag dammade av datorn, öppnade dokumentet och… Det som hände då, det var riktig skrivmagi!

Jag hade gått från att ”bara skriva” till att, på ett ganska omedvetet plan, redigera. Nu, efter ett långt uppehåll, nådde jag en ny och medveten nivå. Men mer om det i nästa inlägg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close