Om ni läst mina tidigare inlägg på temat ‘Från idé till debut’, vet ni hur det började. Allt det som ledde fram till skrivmagin jag nu ska berätta om.

Jag hade lagt grunden till ”Universums mörka hemlighet” när livet så att säga kom emellan, med ett långt skrivuppehåll som följd. Visst saknade jag skrivandet och mina karaktärer, de ropade men jag prioriterade bort dem.

Men ni vet hur det är med livet; saker lugnar sig och bitar faller på plats. Slutligen kom dagen då jag återfått tillräcklig balans i tillvaron för att stilla min undertryckta skrivlängtan. Jag dammade av datorn som under lång tid legat orörd, öppnade dokumentet och kände… ja vadå? Jag vet inte riktigt, men någonting hade mognat inom mig. När jag nu började läsa manuset såg jag mina karaktärer med helt nya ögon. Plötsligt visade de sidor av sig själva som jag inte tidigare sett.

I synnerhet en av mina karaktärer var missnöjd. Jag hade missförstått honom helt, och när han nu visade mig sin fullständiga bakgrundshistoria var jag tvungen att skriva om de flesta av hans stycken. Detta innebar förståss att jag måste ändra stora delar av storyn för att det skulle gå ihop, både i denna bok och i den uppföljare jag nu förstod skulle komma (historien växte och bredde ut sig. Att pressa samman allt i ett enda manus skulle göra det för långt). Sedan började fler karaktärer visa nya sidor med ännu mer omskrivning som följd.

Ju mer jag lärde känna mina respektive karaktärer, desto djupare blev alltså storyn. Jag förstod då också att fler delar av ursprungstexten inte längre stämde, jag hade inget annat val än att stryka och skriva nytt. Det tillkom även helt nya scener, som var nödvändiga för att historien skulld gå ihop. Den här gången letade jag aktivt efter sådant som behövde ändras. Min redigering hade gått från muntert passiv till fokuserat aktiv.

Jag kallar det skrivmagi, för det var just vad denna ”mognad” innebar. Ett nytt synsätt på både min story och mina karaktärer. En medveten förvandling från råtext till det manus som skulle antas av Visto Förlag.

Men, måste jag tillägga, jag var en glad amatör och visste inte mycket om redigering. Om jag inte en dag sagt ett ljudligt STOPP till mig själv hade jag nog gnetat på ännu idag. Dagen kom då jag var nöjd nog. Jag samlade mod och skickade in texten. Hela tiden med känslan av detta kanske kunde bli någonting till slut…

Och det blev det, i och med utgivningsavtalet från Visto. Men manuset då, det jag som en glad amatör skickat in. Var det slutprodukten som faktiskt gick till tryck? Nja, både ja och nej. Nu var det dags för ytterligare en person att göra entré i mitt skrivliv. En kunnig, duktig och inspirerande person som skulle lyfta både mig som skribent om mitt manus till nya höjder.

Vem hon är, denna inspirerande person? Det får du veta i nästa inlägg.

❤